Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scen 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OLOF.
Fråga mig icke, jag minns ingenting! Jag är
nöjd att hon dog, eljes hade hon fått mig till att
tillbedja helgonben, ty jag måtte ha älskat henne ändå!
Sätter sig vid det öppna fönstret.
Vår mor finns icke mer! jag vill glömma henne!
LARS.
Så länge blodets röst kan tala – –
OLOF.
Blodet känner jag blott i dess ursprung –
hjärtat!
LARS.
Du har feber!
OLOF.
Ja!
LARS.
Varför kom du icke förr?
OLOF.
Jag talade i gillet! – Du känner icke Ursula!
– Gert är en stor man, men jag hatar honom, ty jag
blir så liten i hans sällskap! – Turificati
kallades de som tände rökelse åt hedningarna! – Se efter
ljusen, Lars! Det ligger flera i skrinet!
Han somnar med huvudet på fönsterposten. Lars
betraktar honom med ömhet.
LARS.
Stackars broder!
Det knackar på fonddörren. Lars öppnar; Mårten och
Göran bliva synliga; Lars går ut och stänger efter sig. Scenen
står ett ögonblick tom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
