Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV: Trädgårdspaviljongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 KRISTINA
KRISTINA
betraktar honom med vämjelse blandat med medlidande.
Har han ’förstått?
ANTON STEINBERG
vemodigt, försöker le.
Ja, nu förstår jag!
KRISTINA.
Det var alltsammans!
ANTON STEINBERG kastar sig på knä.
Drottning!
KRISTINA vänder ryggen.
Qå nu ut... Paus.. Och stanna så där ute tills
jag kallar! Går från honom.
ANTON STEINBERG
reser sig bedrövad och går ut till vänster.
KRISTINA
ensam, ställer sig framför elden och värmer händerna.
KLAS TOTT in från höger. I detsamma Tott inträder
upplyses scenen av för åskådaren dolda ljus; en ljuvlig
stråkmusik * spelar och från en i taket upphängd
blomsterkorg faller ett blomsterregn för Totts fötter.
KLAS TOTT.
Pandora »Allbegåvade» Eva; första kvinna och
enda. Du, som skänker människobarnen livet, sedan
du givit livet åt en man!
KRISTINA.
Prometheus, ljusbringare, som tog från de rika
gudarne och skänkte åt de fattiga människorna all
slags färdigheter, konster och skönhet!
* Stråk-oktett enbart (med kontrabasar) endast
modula-lationer, inga tydliga melodier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
