Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akt IV: Trädgårdspaviljongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 KRISTINA
KRISTINA.
Stackars vi! När gudarne leka få mänskobarnen
gråta!
KLAS TOTT ser sig om.
Ser du, vår kärlek har blivit offentlig?
KRISTINA.
Jag ser, och ingen bryr sig om vad jag säger!
Man vet att dronningen är förbi... Å, vad jag ångrar
mig! Å! Giv mig min kappa! Jag är ju naken!
Min kappa!
Hon söker liksom svepa om sig det långa hängande
håret. Ett fönster öppnas i kompartimanget och Bourdelofs
huvud synes.
KLAS TOTT.
Denna skymfliga förtrolighet... Nej, jag kan
icke stanna... Farväl min brud, min enda, stora
kärlek! mitt hjärtas drottning!... Farväl! - För
evigt! Ut till höger.
KRISTINA faller på knä.
ANTON STEINBERG
in, hastigt sökande dronningen med hennes hermelinsmantel,
som han lägger över henne.
Majestät! Viskar resten.
KRISTINA.
Steinberg, övergiv mig icke, fastän jag varit
otacksam! Följ mig härifrån!
ANTON STEINBERG.
Vart Ers majestät befaller! Kring hela världen!
KRISTINA.
Följ mig. Men begär ingen lön... som de
andra...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
