Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Första akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DOKTORN.
Är han halsstarrig?
LAURA.
Han skall alltid ha sin vilja igenom, men när
han fått råda, släpper han av alltsammans och ber
mig besluta.
DOKTORN.
Detta är betänkligt och fordrar stark observation.
Det är viljan, ser ni, min fru, som är själens
ryggrad; blir den sårad, så faller själen sönder.
LAURA.
Och Gud skall veta att jag fått lära mig gå hans
önskningar till mötes under dessa långa prövoår. Å,
om ni visste vilket liv jag genomkämpat vid hans
sida, om ni visste!
DOKTORN.
Min fru, er olycka rör mig djupt, och jag lovar
er att se till vad som kan göras. Jag beklagar er
av hela mitt hjärta och ber er lita på mig oinskränkt.
Men efter vad jag hört, skall jag be er om en sak.
Undvik att väcka några tankar med starkt intryck
hos den sjuke, ty i en mjuk hjärna utvecklas de
hastigt och bli lätt monomanier eller fixa idéer.
Förstår ni?
LAURA.
Alltså undvika att väcka hans misstänksamhet!
DOKTORN.
Alldeles så! Ty en sjuk kan man inbilla vad
som helst, just därför att han är mottaglig för allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
