Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fadren. Sorgespel i tre akter - Andra akten - Fjärde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
58 NATURALISTISKA SORGESPEL
instinktiva skurkaktighet. Detta är förmildrande
omständigheter, men kunna icke upphäva domen, bara
mildra den!
DOKTORN.
Herr ryttmästare, era tankar gå i en sjuklig
riktning och ni skulle taga vara på dem.
RYTTMÄSTARN.
Ni ska inte begagna ordet sjuklig. Ser ni, alla
ångpannor explodera när manometern visar 100, men
100 är inte detsamma för alla pannor; förstår ni?
Emellertid, ni är här för att bevaka mig. Om jag
nu icke vore man, så skulle jag ha rättighet att
anklaga, eller beklaga, som det så slugt kallas, och jag
kanske skulle kunna ge er hela diagnosen, och vad
mer är sjukdomshistorien, men nu är jag tyvärr en
man, och jag har bara som romaren att lägga armarne
i kors över bröstet och hålla andan tills jag dör.
God natt!
DOKTORN.
Herr ryttmästare! Om ni är sjuk, går det ej
er manliga ära för när att säga mig allt. Jag måste
även höra andra parten!
RYTTMÄSTARN.
Ni har haft nog att höra den ena, förmodar jag.
DOKTORN.
Nej, herr ryttmästare. Och vet ni, att när jag
hörde fru Alving liktala sin döda man, så tänkte
jag för mig själv: förbannat synd att karlen ska
vara död!
RYTTMÄSTARN.
Tror ni då att han skulle talat, om han levat!
Och tror ni att om någon av de döda männen stego
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
