Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fordringsägare. Tragi-komedi - Fordringsägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
206 NATURALISTISKA SORGESPEL
ADOLF.
Dina ord gå som knivar i mig, och jag känner
att det är någonting som skärs sönder, men jag
kan inte hindra det; och det gör gott när det skär,
för det är bölder som brista och som aldrig kunde
mogna! - Hon har aldrig älskat mig! - Varför
tog hon mig, då?
GUSTAV.
Tala först om hur hon kom att ta dig, och om
det var du som tog henne, eller hon dig!
ADOLF.
Gud vet om jag kan svara på det! - Och hur
det gick till! - Det gick inte på en dag!
GUSTAV.
Ska jag försöka gissa hur det gick till?
ADOLF.
Det kan du inte!
GUSTAV.
Å, med den kännedom du givit mig om dig och
din hustru, kan jag konstruera ut det där förloppet!
Hör på, får du höra.
Opassionerat, nästan skämtsamt.
Mannen var ute i en studieresa och hon yar
ensam. Först kände hon ett behag att vara fri; så
kom tomheten, för jag antar att hon var tämligen
tom, när hon levat ensam fjorton dagar. Så kommer
han, och tomrummet fylles så småningom. Vid
jämförelsen börjar den frånvarande att blekna, av det
enkla skäl, att han var på långt håll; - du vet,
kvadraten på avståndet. - Men när de känna pas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
