Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Paria. En akt. Fritt efter en novell av Ola Hansson - Paria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
392 NATURALISTISKA SORGESPEL
HERR X.
Det fanns ingen åklagare, inga misstankar, inga
vittnen. Saken gick nämligen till så här. - En
kamrat hade en jul bjudit mig ut på jakt utanför Uppsala.
Mot mig sänder han en gammal försupen statkarl,
som somnar på kuskbocken, kör fast i grindhål och
välter i diken. Jag vill inte skylla på någon
livsfara, utan i ett anfall av otålighet slår jag honom
till slut en halskaka, för att väcka honom, men med
den påföljd, att han aldrig vaknade mer, utan var
död på fläcken!
HERR Y. listigt.
Nåå, och du angav dig inte?
HERR X.
Nej, på följande grunder. Mannen hade inga
anhöriga eller andra, för vilka hans liv var
nödvändigt, han hade levat ut sin vegetationsperiod, hans
plats kunde strax intagas av en som bättre behövde
den; under det å andra sidan jag var oumbärlig för
mina föräldrars lycka, för min egen och kanske för
vetenskapens. Genom sakens utgång var jag redan
korrigerad från lusten att utdela halskakor, och för
att tillfredsställa en abstrakt rättvisa, hade jag icke
lust att fördärva mina föräldrars och mitt liv!
HERR Y.
Jaså, det är så du bedömer människovärde?
HERR X.
I föreliggande fall, ja!
HERR Y.
Men skuldkänslan, jämvikten då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
