Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Svenska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har glömt ge dem brännvin. Den oöverskådliga
folkmassan (banvakterna) hurrar.
Skott. Regementsmusik. Flaggor.
*
Men ute på åkern går bonden bakom sina oxar
och kör i trädan. Vad den jorden är hård; kokorna
rulla som stenar ner från fårornas ryggar, oxarna
spjärna i leran så att man hör hur det knakar i
deras halsar; eftermiddagssolen bränner hett som
ovett på bondens rygg; hans bruna hand håller
plogskaftet som ett roder; svettdropparna pärla från
hans panna och falla så tyst i den öppnade jorden.
Han stannar, ty han hör ett buller som han icke
känner; oxarna sätta mularne i vädret som om de
ville lyssna med näsborrarne; nu dånar det uppe
i skogen, dån och rassel, rassel och dån. Oxarne
sätta svansen i vädret, plogen ryckes ur sin bana,
bonden släpper taget och nu bär det av över trädan,
in i höstrågen, där en lång gata, rät som en
järnbana, drages ut.
En kammarherre, som haft den lyckan att först
få syn på det roliga uppträdet, måste fästa sina
grannars uppmärksamhet på detsamma. Synen är
för befängd och väcker allmänt bifall.
Gapskrattet dör i en vacker granitskärning, men
bondens förbannelser, de dö icke!
Men tåget brusar fram igen och lämnar efter
sig en svartblå rökstrimma av stenkol och
havannatobak.
– Det är ett vackert land, vi ha, herr
landshövding!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/nyariket/0031.html
