Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra entreprenörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon annan att röra i dynghögarne; det vilja de
göra själva! Därför lida de icke Zola.)
Det ringer igen hos vår direktör. En ung flicka,
som skulle kunna vara en Perowska vad entusiasmen
och hänsynslösheten beträffar, erhåller företräde:
– Har direktören läst sista avhandlingen om
ärftlig syfilis i The Lancet?
– Nej, jag har hållit på med en uppsats om
Zola.
– Nå, då måste ni läsa den, ty styrelsen har
genom mig uppdragit åt direktören att skriva om
ärftlig syfilis.
Direktören, den gamle grånade
skörlevnadsmannen, rodnar svagt på de delar av kinden där han
företrädesvis brukar lägga sminket, men han bleknar
genast och blir likvit.
Varför bleknade han? Låg det något lik i
skåpet, som den unga Perowska känt lukten av?
Hans blickar söka ett hål på golvet, en lönndörr på
väggen, en hiss genom taket, för att släppa honom ut
ur detta rum där han icke kan fortsätta sin tillvaro
utan att brinna ner inför dessa blickar, som betrakta
honom.
– Ni lovar att skriva, herr direktör?
– Jag lovar! Och han räcker handen till avsked.
Han blir ensam. Några minuter står han
försjunken i sina tankar, därpå tar han sin nyckelknippa,
öppnar chiffonjéklaffen, drar ut en av smålådorna.
Hans öga dröjer ofrivilligt på de granna banden och de
lysande stjärnorna. Där ligger Nordstjärnans svarta
band, svart som ämbetsmannens allvar, svart som
sorgen över utebliven befordran till det blåa bandet;
och stjärnan strålar så vänligt nescit occasum, »han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
