Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans ansvarighetsmedvetande är större, och det är
en dygd för vilken vi icke böra klandra honom, och
därför blir aldrig hans ställning falsk, även om den
skulle kunna tyckas så.
Rörande visade sig denna solidaritetskänsla vid
sista jubelfesten i Uppsala. En ung Moses anförde
en deputation till en gammal domprost som översatt
Luthers argaste postilla. Moses, som höll festtalet,
erinrade (i glömskan av det förflutna) om vad den
gamle verkat för det gemensamma fosterlandet och
dess upplysning. Han slutade med att nedkalla Guds
välsignelse över domprostens ålderdom!
Därpå anförde han en deputation till finnarne,
och i sin förlåtliga patriotiska iver glömmande att
han flyttat in i landet för knappa femtio år sen,
erinrade han finnarne om, huru deras gemensamma
förfäder under Gustav II Adolfs fanor slogos
tillsammans på Leipzigs slätter emot gemensamma
fiender (trosfiender!).
Icke en röst hördes uttrycka någon förvåning
över detta goda minne, så naturligt föreföll det.
Vid samma glada tillfälle anförde han också en
deputation, som överlämnade en hederskäpp åt en
lärd, vilken var berömd för sin kritik över Kristi
gudom. Talaren erinrade om vad den lärde verkat
för det gemensamma fäderneslandet, för dess
upplysning (om att Kristus blott var en jude) och
uttalade den mening såsom hela deputationens, att
Kristus snart skulle vara förvisad till myterna liksom
Jehova.
Ett sådant frisinnat ord hade man icke hört
i Uppsala på en mansålder och Moses blev chef
för de frisinnades parti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
