Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Claris majorum exemplis eller ärftligheten utan moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lade in en bit tobak och började vissla på
Norrköpings skarpskyttemarsch.
Detta var mer än en gammal väggskäkta kunde
lida, som suttit hundra år i en bänk på
referentläktaren. Hon hade visserligen hört mycket i
världen, mycket förståndigt tal, mycket vrövel, och rätt
mycket oväsen, men aldrig hade hon hört någon
vissla på det här stället. Hon hade tillbragt sin
barndom i en grindstolpe, därpå slagit sig ner i
en kunglig sjuglasvagn, som kört fast i grindstolpen
och slutligen följt med riksmarskalken (när han for
upp med regalierna) till riddarhuset. Som hon icke
kunde lägga av sina medfödda folkliga tycken, sökte
hon sig upp på läktaren, där hon alltid kunde
påräkna doften av våta kläder och skodon. Nu hade
hon emellertid sovit i fem år, hon och hennes
nittionioåriga unga dotter, då de båda väcktes av det nya
okända bullret. Yrvaken stötte hon dottern i sidan
och bad henne stiga upp och se efter vad som var
på färde.
Denna återkom efter en utflykt upp på barriären
med den underrättelsen, att det var en målargesäll
(tänk om han hade hört det!), som höll på att stryka
på en av plåtarna. Detta sista ordet uttalade hon
med stort förakt, emedan skäktorna underkänna allt
som icke är av trä. »Trä ska det vara!» Emellertid
var den gamlas nyfikenhet väckt och hon beslöt att
i sällskap med dottern anträda färden för att själv
taga reda på saken. De togo ett kort farväl av
referentbänken, vandrade utåt läktarens golv mellan
små högar av torkad tobaksstjälk och uppnådde
slutligen väggen. Därpå började en vandring över
plåtarna, varvid den gamla icke kunde återhålla den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
