Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nationell bildningsanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kan det icke numera, ty – – – jag – – –
älskar. (Han stiger upp och ställer sig vid spisen.)
– Älskar du? Och vem?
– Markisinnan de Carambole.
– Markisinnan de Carambole?
Anatole flyger upp och trampar mattan med sina
blanklädersstövlar.
Jean låter huvudet sjunka ner mellan
nyckelbenen, lyfter på vänstra framfoten, slår ett svagt
slag i mattan och viskar ett knappt hörbart:
– Tja!
Därpå märker han Anatoles rörelse, han hivar
långsamt upp huvudet igen på axlarne, rullar ögonen
mellan båda avantscenerna och utbrister:
– Vad går åt dig? Du är så upprörd?
– Ingenting! Ingenting! Ett anfall av svindel,
det är snart över!
Jean springer fram, fattar Anatole i axlarna, ser
honom mitt i ögonen och skriker:
– Du älskar markisinnan!
Anatole slingrar sig ur hans armar, hopsamlar
cigarrettmaskin, rör och hatt, ställer sig på språng
i dörrspringan och skriker:
– Jag älskar henne!
Men Jean, som märkt argan list och vill
förekomma Anatoles applådsortie, slår sig baklänges på
mattan, så att han kommer med huvudet mot en
resår.
Ridån faller. Jean ropas in och får en
blombukett, men Anatole vågar icke gå in.
I andra akten är hela nationalteaterns elevskola
och dramatiska sujetter under 2000 kronors lön
samlade kring en kolossal biljard hos markisinnan. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
