Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En nationell bildningsanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå, var farbror nöjd med oss i afton? Jean
hade nämligen aldrig sett en bonde utom i kungliga
nationaldivertissement och trodde därför att de
kallades farbror allesammans.
– Jo Jag var mycket nöjd med min afton, och
jag ser nu att man kan lära ett och annat på
spektaklet, som man inte vet förut.
– Nå, se där! Farbror erkänner då att det är
ett bildande nöje?
– Ja, Jag må säga, att jag aldrig känt mig så
bildad som i kväll och det här nationalspektaklet
är en välsignad sak. Det är sanning det.
– Han uttrycker sig litet dumt, viskade
Anatole, men han är pålitlig.
– Vad hette han, frågade Håkan Olsson, han
som hade ikull frun på soffan?
Anatole blev häpen.
– Det var jag som spelade Anatole, sade han förnärmad.
– Hå, var det aktörn? Aktörn var en huggare att spela.
– Hade inte riksdagsman någon affisch? frågade Jean.
– Nej, si, jag begagnar aldrig någon affisch,
för jag går på teatern för att se på pjäsen och
inte på aktörerna.
– Inte på aktriserna heller? inföll Anatole spetsigt.
– Nej, inte det heller. Jag vill alltid tänka på
vem de föreställa och inte på vem de äro.
– Kretin! viskade Jean, och Anatole biföll.
Efter supén höll Jean ett glänsande tal fullt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
