Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så går det till!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så går det till!
Det är snart sexton år sedan gasen tändes en
afton på Operakällaren, och det är ändå som det
skulle ha varit i går. Toddygubbarne hade brutit
upp klockan sju, tröttnande på att vänta
Posttidningen, som aldrig ville komma ut denna kväll. Första
akten höll på att gå däruppe; det är tyst i
källarsalen; det är för tidigt att äta och för sent att dricka
toddy; en och annan ung man, blek om näsan, som
kanske nu först lyckats anskaffa, vad han borde ha
mitt på dagen, försöker i det längsta göra troligt att
han äter kväll klockan sju. Första akten har gått;
det gläntar och glappar i dörrarne, disken belägras,
atmosfären doftar öl och brännvin och cigarrett-tobak.
Ingen Posttidning! Det ringer och belägringen
upphäves; luften lättar igen och gaslågorna susa.
En ung man, som är äldre än han ser ut, träder
in med en ljudlös gång, avtager sin rock med en
resignerad min som om han avklädde den gamla
människan, skjuter av sina lädergaloscher som om han
avskuddade sig allt jordens eländiga stoft, frågar
med en andeviskning den hälsande överkyparen om
Posttidningen har kommit, erhåller ett ödmjukt nej,
ber om ett glas malaga och sätter sig vid ett bord
mitt på golvet i stora salen, där han kommer i bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
