- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
45

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Huru prästen, som trodde på Gud, blir omvänd genom biens klyftighet och dör, i skötet av sin familj, i den sanna ateistiska tron.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FABLER 45

till Martinique, där han lämnar sina flygfän i vård
hos en neger, en solid ateist. Denne, som var mycket
nyfiken och mycket samvetsgrann samt nitisk i vad
han hade för händer, hittade på att taga bien ett
och ett i vingarna för att räkna dem, vilket endast
tjänade till att omvända den lättrogne negern till tron
på en djävul, ja, mer än så, på tusen djävlar.

Skeppsprästen skyndade till vid sin svarte broders
hejdlösa skrik och bjöd honom den tröstegrunden,
att bina fått sin gadd genom Guds vilja, något som
väsentligt stadgade negerns svaga tro på en elak Gud,
kallad djävulen. Alla de andra svarte kolonisterna,
som gjorde åtskilliga försök att äta »sockerflugorna»,
voro snara att med bifall hälsa den nya
djävulsläran, och det var förgäves som den gode pastorn
sökte inlägga protest däremot.

Så långt hade man kommit, när hösten inbröt.
Honungsskörden inbragte endast obetydligt åt
pastorn, man visste inte riktigt varför.

På det hela taget gav den gode pastorn insteg
hos sig åt en sötsur känsla gent emot dessa
folkförförare, som togo sig för att göra ingenting och
alltmera utbredde den förbannade tron på djävulen.

Vintern går förbi utan regn och snö. Den gode
pastorn ligger i sin hängmatta, som är fäst vid två
palmträd, och låter en dopklädd svart syster fläkta
svalka åt sig, medan han begrundar spörsmålet om
Guds tillvaro. »En gud för de druckne», det kan man
förstå; men för bin och negrer - det tål att tänka
på. Och han reflekterade, i det han kastade blickar
fulla av sympati och medömkan på negressen, vilken
var blottad - på allt begrepp om den förste
mannens fall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free