- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
89

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Är det icke nog?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

PROSABITAR 89

skall köpa ett glas vin för sina sous. Men så fattar
han sig och drar vidare, fram förbi Notre-Dame och
till La Morgue. Han kan icke gå förbi det
hemlighetsfulla lilla envåningshuset, där så många livs
gåtor ha blivit lösta, och han stiger in. Vad det ser
svalt och skönt ut därinne, där de döda ligga på
marmor som den rike ynglingen, och där rimfrosten
skimrar i hår och skägg som på en vacker hälsosam
vinterdag. Somliga se missnöjda ut, emedan det
gjorde ont att få vattnet i lungorna, kniven i hjärtat
eller buken; en ler, som om han vore glad åt att
det tog slut; en ligger och ser indifferent ut, som
om det just var detsamma; problemet var i alla fall
löst: han hade levat tills han dog. Inga kläder,
ingen mat, intet husrum mer! Inga bekymmer, inga
sorger. Alla hade nått livets högsta goda: ett lugn,
som icke kunde rubbas av nöd, dålig årsväxt,
sjukdom, dödsfall, krig och örlig, amerikanska
spann-måln eller den järnhårda lagen för arbetslönen. En
sömn utan drömmar, huru ljuvt, och utan
uppvaknande, huru härligt!

Gubben måtte ha avundats dem, ty när han gick,
vände han sig om för att ännu en stund uppfriska
sina ögon med åsynen av de sälla, som sovo svalt
innanför de stora glasrutorna.

Därpå drog han fram på andra sidan den stora
kyrkan och kom upp till huvudportalen. Han bad
reliksäljaren ha ett öga på kärran och gick in. Med
högra handen rör han om i vigvattnet och svalkar
panna och läppar. Det är friskt därinne och solen
tränger ej igenom de kulörta fönstren. I predikstolen
står en liten abbé, som nyss rakat sig och ännu har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free