Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp till solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
98 PROSABITAR FRÄN 1880-TALET
Denna dimbädd på ett tusen meter måste jag
klättra igenom, en våt och kall skärseld innan jag
kommer till himlen, och jag gör det med full tillförsikt
till amtmannens hedersord på, att den skall taga slut,
innan alpen upphört och det gråa intet vidtar.
Jag har ingen barometer med mig, men känner
ändock, att jag stigit, att töckenlagret minskats och
att jag nalkas ren luft. En känsla som av ett ädelt
vinrus börjar gripa mig och nu - i hålvägen, uppifrån,
ljusnar det svagt som dagens första gryning på en
rullgardins landskap; trädstammarne stå klarare, ögat
ser längre framåt och örat hör koskällor -
däropp-ifrån. Och nu längst uppe står en gyllene sky; ett
par raska steg och den låga underskogen av bok
lyser i guld, koppar, brons, silver, när en ström av
brutet solljus faller in på de gulnade kvarsittande
löven. Jag står ännu i höstdagen, vätan och kölden
och ser solbelyst sommarlandskap, erinrande i ett nu
en segelfärd på Mälaren, där jag satt i solsken och
såg den svarta hagelbyn draga förbi en kabellängd
på sidan i lä. Och nu står jag mitt i solen, ser ett
nordiskt landskap däruppe, med tallar och björkar, ser
gröna mattor med röda kor, små bruna stugor med
gummor på förstukvistarrie stickande strumpor åt far,
som är på arbete nere i kantonen Tessin; ser
potatistäppor och lavendelbuskar, dahlier och ringblommor.
Och jag låter solen torka mitt hår och min
överrock, värma min ännu frusna kropp; lyfter min hatt
för världsalltets glödande upphovsman och
upprätt-hållare, han må nu bestå av evigt brinnande vätgaslågor
eller av det ännu icke godkända urämnet Helium!
Allfadren, som utan kvinna födde världskropparna,
den Allsmäktige, som skänker liv och död, bestämmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
