- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
160

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hallucinationer.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

160 PROSABITAR FRÅN 1880-TALET

åldrats i kapp med »Romeo och Julia». Tänk bara,
det är tjugu år sedan jag hörde den operan för
första gången. Jag hade nyss blivit student, hade
vänner, och framtiden log så ljus och glad emot mig.
Sedan kort tid ståtade jag med en gryende mustasch
och studentmössan, och i synnerhet kommer jag ihåg
den kvällen, då Fritz, Philip och jag gingo på operan.
Några år förut hade vi gjort bekantskap med »Faust»,
och således voro vi stora beundrare av Gounod. Men
»Romeo» överträffade likväl våra förväntningar, och
vi blevo alldeles hänförda av musiken. Och nu äro
bägge mina vänner döda. Fritz, som strävade uppåt
till de högsta platser, dog som sekreterare, Philip som
medicine kandidat, och jag, som ville bli statsråd,
måste slutligen nöja mig med att vara regementsauditör. Vad åren ha försvunnit, utan att vi märkt
det! Väl har jag sett, att rynkorna kring mina ögon
blivit tydligare och att håret grånat vid tinningarna,
men att vi redan hunnit så långt på vägen till
kyrkogården, det skulle jag inte ha trott.

- Ja, min vän, vi ha blivit gamla, det kan du
ju se på våra barn. Och även på mig ser du det,
fast du tiger med den saken...

- Ack, hur kan du säga något sådant!

- Det vet jag mer än väl, kära du, fortfor frun
i vemodig ton, jag vet nog, att jag börjar bli ful,
att mitt hår glesnar och att jag snart måste låta draga
ur mina framtänder...

- Men betänk då, att ingenting varar numera,
avbryter henne mannen. Det tycks nu för tiden gå
mycket fortare att bli gammal än förr. I min fars
hem spelades ännu Haydn och Mozart, fastän de voro
döda, långt innan han föddes, Och nu - nu är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free