- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 22. Prosabitar från 1880-talet /
244

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djurens och växternas förstånd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

244 PROSABITAR FRÄN 1880-TALKT

att utröna styrkan av hans utvecklade överkäkar stack
jag käppen åt fienden. I stället för att fly, som skulle
varit mera intelligent, än illa fäkta mot en överlägsen,
salter sig den lilla stackarn på bakdelen och biter i
doppskon. Detta tecken på bristande
omdömesförmåga bragte mig att tvivla på den berömda
urskiljningen hos en så pass högt stående djurart som
ekoxen, och jag var då intagen av en äldre fördom,
som tillskrev skalbaggen knäpparen (Elater), spindlar,
och några andra, förmågan att hyckla den döde för
att lura sig ifrån fienden. Den, som tagit en knappare
i handen, har sett, huru denna skalbagge söker komma
på rygg och drar in sina sex ben, som om han vore
slut. Men mitt under det segraren betraktar hycklaren,
knäpper denne opp en liten fjädermekanik, som griper
mellan bröst och mage, och kastar sig därmed några
alnar bort. Det där kan vara listigt nog, när han
skall dupera en mullvad eller en fågel, ehuru jag
skulle i hans ställe hellre tillgripa vingarna, men att
söka komma ur människohänder med ett sådant spratt
synes mindre välbetänkt. Det var därför med
oförställd glädje jag nyligen läste en avslöjning av
knäpparen, vilken numera uppges icke äga förmågan av att
simulera död, utan bestämt påstås bli förlamad av
fruktan och verkligen ligga skendöd. Alldeles såsom
hönan, vilken ända sedan Athanasius Kircherus’ tid
troddes inbillad, att kritstrecket på näbben var ett
band, sorn höll henne fast. Experimentet, som
förnyats i våra dagar av mera otrogna andar, har lagt
i dagen, att hönan även blir kvarliggande utan
kritstrecket, alltså antages vara förlamad av fruktan.

Å ena sidan alltså en överskattning och å andra
en underskattning, så att knäpparen icke kan tilldömas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1880/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free