- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
29

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSK NATUR 29

aldrig mognande barrträd och masurbjörkar, den
krympta enen bildar underskogen vid sidan av
ljungen och lingonriset, där blåklockan och kovallen
pryda de snaggiga gräsdukar som kunna breda sig
mellan trädrötter och stenar. Jämförelsen får icke
anses förhatlig, och må den utfalla efter tycke eller
icke, olikheten framgår dock alltid.

Vandra vi återigen ut på slätten och draga oss
uppåt landet, över torvtäkter, förbi mergelgravar, utåt
leriga stubbåkrar, där gåsflockarna leta korn, skrämma
vi kanske upp en rapphönskull, möta möjligen ett
kvarlevande storkpar, höra törhända de strykande
vildsvanarnas kackel, och vi se snart i fjärran, där slätten
krupit upp att söka ryggstöd mot åsen, en
lövverks-kontur i sköna undulerande linjer, som för oss,
Mälarstrandens barn, vana att se den taggiga
granskogshorisonten, lockar och stämmer som dunkla minnen
från sågböckerna, från vår ungdoms första
romantiska teaterstycken ... det är bokskogen. Träda vi in
under de mörkgröna valven nu på hösten, märka vi
först behaget av att kunna se fritt och långt, känna
fördelen av att få sätta foten på jämn, slät mark, ty
boken är icke vän av bergstigningar som barrträden.
De skönt tecknade stammarna, smidigare än ekens,
äro färgade i en ljusgrå, stundom matt silverton, på
vilken brungröna mossor, grågröna lavar satt sina
kraftiga toucher. Blåser det uppe i kronorna är det
lugnt därnere, och de hårda lövens svagt klingande,
stundom rasslande och viskande ljud, äro stämda
i en gladare tonart än de melankoliska barrträdens
tunnsträngade eolsharpor. Men nu är bokskogen tung,
ty det är höst, och löven ha blivit tjocka och mörka,
regndisan har trängt in från havet, och örterna på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free