Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSK NATUR 49
renserna i norra och mellersta Sveriges trädflora
angiven. Vår svartal går visserligen norr öm
Ångermanälven i kustremsan och gråalen tränger å andra
sidan långt ner i Närike och Värmland, ja ännu
sydligare, men utan att å någondera sidan bestämma
landskapets fysionomi där de över- eller underskridit
sina utstakade gränser.
Stiga vi nu i land på den obebodda ön, och med
geologens tillhjälp undersöka strandstenarna, finna
vi snart att marken består av ett uppskjutet lager av
den förstörda silurformationen som bildar
Gävlebuktens botten. Men här hittas även lösa block av
Dalarnes sandstenar och porfyrer; graniter, gneisser;
grönstenar, hopkomna från kända och okända
kanter, hitförda både av istidens glaciärer och den
Baltiska isströmmen, då Vita havet ännu stod i
förbindelse med Bottniska viken och isbergen
obehindrat ströko här förbi avlassande sina infrusna block.
Vi följa stranden igenkännande i de
petrifikat-förande Gävlekalkstenarna gamla bekanta dem vi så
ofta råkat nere i stränderna på Stockholmsskären,
och stanna vid öns södra udde, där solskenet och
skyddet för nordanvinden framtrollat en småskog ur
frön som blåst hit med alla vindar, drivit i land med
alla vågor och strömmar, kanske även med utkastat
vrakgods från de många fartygen från fjärran länder
som dragit här förbi att hämta våra storskogar,
kanske med flyttfåglar, med rymlingar och strykare, efter
vilka ännu ses spår i en slocknad lägereld och
avlagda passerade klädesplagg.
Först blir ögat förvillat av ett snår, som liknar
en vild olivlund i miniatyr. Samma nyckfullhet i de
vridna stammarna och de åt alla håll spretande gre-
4. - Strindberg, Prosabitar frän 1890-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
