Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus I. Om svavlets natur såsom fossilt harts uttryckt i formeln CH4.O=CH3.HO=CH2.H2O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTIBARBARUS 133
bruna substansen, vilken luktar likt kopalfernissa
(alldeles som klorsvavlan!).
Ställ en evaporationsskål med litet vatten under
en glasklocka med kolsyra. Låt med en enkel
inrättning en kaliumbit falla i vattnet.
Vitglödga en lercylinder med inneslutet svavel
och se efter vad som tränger igenom lerväggen. [En
tämligen ny metod av dialys i hetta använd av
franska kemister.]
Koka i rent vatten gröna blad av Vitis vinifera
eller Amndo phragmites, vilka, enligt LIEBIG, ej
innehålla spår av svavel i någon förening och märk om
ej vätesvavla uppstår.
Odla svavelväxter, kål, senap o. fi. utan tillgång
till svavel eller svavelväte och analysera sedan på
svavel.
Förhartsa i ren luft eller med blyoxid petroleum
som befunnits svavelfri; undersök sedan på svavel.
Bränn svavel i öppen digel ute i blåsig luft.
Undersök det svarta beslaget på kol och det vita på
kalium. [Det senare har jag gjort med platinalklorid
och fick kaliumreaktion men förstår ännu ej varifrån
kalium kommit.]
Smält svavel och socker tillsammans. Bemärk
kamferlukten. [Resten i digeln liknar koks med
metallisk klang. Löstes ej i kokande saltsyra. I kokande
svavelsyra kom bernstenslukt.] Analysera!
Om man nu efter allt detta skulle ställa mig den
frågan: hur ser då svavelsyran, den allsmäktige,
oumbärlige förstöraren ut? skulle jag försiktigtvis svara
med följande promemoria på syror, av vilka
åtminstone ättik- och oxalsyran äro riktiga bjässar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
