Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus I. Om svavlets natur såsom fossilt harts uttryckt i formeln CH4.O=CH3.HO=CH2.H2O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTIBARBARUS 137
vilket ju anger svavelsyrlighet, men det fälldes även,
vilket ju anger närvaron av vätesvavla och ammoniak,
då ju mangan ej fälles ur sur lösning av endast
vätesvavla. Var kom ammoniaken ifrån? Varifrån kvävet
till ammoniaken? Håller svavlet kväve?
Efter ett års fortsatta studier har jag svarat så:
svavlet håller ingenting och allt. Det äger förmågan
att under inverkan av vissa reagentier än manifestera
sig som en syrsatt sumpgas, än som ett hydraterat
kväve och så vidare.
Jag har tecknat svavlets provisoriska formel
(CH4O)n. Och jag har tecknat kvävet C H2 eller l kol
med 2 väte, eller ekvivalent med metylen som ej är
känd i fritt tillstånd.
Något underverk är det således icke, om kvävet
skulle träda fram vid manipulationer med svavel, vars
metan, C H4 endast behövde förlora 2 väte för att bli
kväve eller C H2.
Detta försök verkställdes på Sorbonne^
laboratorium i Paris 1895, och därmed hade jag full visshet
att svavlet bestod av kol, syre och väte.
Svavlet vid 160 grader.
I första avhandlingen påvisades att svavlet
upphettat till 160° undergick en förändring som jag ville
tillskriva förlusten av syre och väte.
Då man vid bestämmandet av vissa atomvikter,
t. ex. kiselns, tillåtit sig begagna analogier, skall jag
finna mig oförhindrad att vid svavlets formulering
även nyttja jämförelser.
Harts = C10H16 avger vid 160° sitt H2. [Märk de
160 graderna.] Hartset blir härvid C10 Hu eller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
