Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus IV. Paralipomena: metallernas transmutation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTIBARBARUS 195
kunna utgå för att å ena sidan söka de primitiva
metallernas sammansättning, å andra de s. k.
halo-genernas.
Radikalen ammonium, vilken går i par med
kalium och natrium, uppgives med bestämdhet hava
sammansättningen N H4 med molekularvikt 18. I
analogi därmed skulle således serien bli:
ammonium = N H4 = 18.
natrium =NH9 -23.
kalium -N H25 = 39 = N3 H3.
Kaliums stora begär till syre skulle sålunda kunna
härledas ur dess vätehalt, och dess förmåga att i
legering med natrium göra denna flytande då kalium
är närvarande i överskott.
Men, utgående från att kväve är ett syre-kol, eller
C O söker jag att reducera ovanstående formler till
C H O och får då:
ammonium = N H4 = G/2 Oi/2 H4 = 18.
natrium = N H9 = G/2-Oi/2 H9 = 23,
kalium = N H25 = G/2 O2 H25 = 39.
Antager jag som förut att kol är 12 väte och syre
ekvivalerande 16 väte och vill reducera formlerna
till HO eller det aldra enklaste så får jag:
ammonium = H2 O = 18.
natrium -=H7O = 23.
kalium = H23 O = 3Q. [Men H23 = natrium
och kalium är då NaO = N3H3.]
På detta sätt synes ammonium ha erhållit samma
formel och molekularvikt som vatten, men jag kan
icke inse vad hinder härför skulle finnas, då till
exempel kobolt och nickel hava samma atomvikt, 58,6 och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
