- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
208

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

208 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET

Det fanns sålunda intet vidare att göra i denna
värld, och kännande mig onyttig, beslöt jag att
försvinna.

Redan var vinspritlampan tänd under retorten,
blodlutsaltet, gult som guld och luktande i
upphettat tillstånd som gulmåran, destillerat ur blod
och järn, var färdigt att upptaga svavelsyran, som
ger döden, när den är koncentrerad, och skapar liv
genom jäsning, när den är utspädd. Denna gång
skulle den utspiädas för att bringa död. - Vad är då
skillnaden? Och vilken storartad motsägelse!

Cyanen, alstrare av den blåa färgen, född av
det gula saltet, började utveckla sig, den oskyldigaste
av alla förbindelser, där det rena kolet har ingått
med det mdifferenta kvävet ett fruktansvärt förbund,
som ej har sin like och som tvingat vetenskapen att
erkänna sin okunnighet om arten av detta under.

Ångorna stego ur recipienten och tillsnörde strax
min strupe liksom difterit eller de icke syrehaltiga
likgifterna. Armmusklerna började förlamas och jag
kände en stingande smärta i ryggmärgen.

Jag avbröt experimentet, när lukten av
bittermandel började frigöra sig; utan att veta varför,
tyckte jag mig se ett blommande mandelträd i en
trädgårdsgång och jag hörde en gammal kvinnoröst
som sade: Nej, barn, tro ej därpå!

Och jag har inte längre trott att Universums
hemlighet var avslöjad, och jag har gått, än ensam, än i
sällskap, att tänka över den stora oordningen, i vilken
jag likväl slutligen upptäckte ett oändligt
sammanhang.

Denna bok handlar om den stora oordningen
och om det oändliga sammanhanget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free