Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JARDIN DES PLANTÉS 225
kunna vi icke avlocka naturen dess hemlighet och
göra sammaledes?
Naturen och laboratorn känna åtskilliga
föreningar av svavel och järn men föreningen 3 järn
och l svavel är okänd. Varför? Emedan denna
förening är guld!
Detta är ett påstående, men grundat på
iakttagelser och reflexion; och bevisningen bleve för lång
att här anföra.
Den som har hågen försöka guldmakeriet vill jag
endast erinra om en bekant sak. För att utröna om
en vätska håller guld, brukar man ju den vanliga
analysen att tillsätta till vätskan en lösning av järnvitriol;
och guldet faller som ett brunt pulver, liknande
järnrost i vatten. Markorn nu: järnvitriol är svavelsyrad
järnoxid. Det är ju både järnet och svavlet! Är det
då icke sannolikt att svavlet och järnet inträda i
föreningen och bilda guldet medelst syntes?
Och detta: mineralogien påstår: att före
upptäckandet av Amerikas och Australiens guldgruvor,
allt Europas guld togs ur svaveljärn. Fullkomligt sant
är det ej, men tämligen. Synes då icke att guld gjorts
i alla tider, men att man icke vetat vad man gjort. I
det ögonblick man vet det, bör man ock kunna
utveckla och förbättra extraktionsmetoderna och göra
guld i större mängder än förr.
Jag har icke gjort guld som Tiffereau, Vial och
Jollivet-Castelot; jag undvek försöken med avsikt för
att icke giva lastarenom rum, men jag har arbetat med
andra metalltransmutationer, och vill endast omtala
ett par.
15. - Strindberg. Prosabitar frän 1890-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
