Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenarnes suckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JARDIN DES PLANTÉS 235
sjuk, men en Orfeus måste en gång ner i
underjorden att sjunga liv i stenarne som icke äro döda,
endast sova!
V.
Om lösningar av svavelsyrad talk, svavelsyrat
natron eller järnvitriol få stå, växer det mögel på
vätskorna.
Äggvita reagerar alkaliskt, torkar i luften och
blir hornartad. Men tillsättes några droppar
svavelsyra blir äggvitan opak, fylles av små runda kroppar,
vilka föda mögelsvampen Penicillium glaucum.
Svavelsyran är en grym förstörare, men när han
råkar ett ämne som sätter hårt mot hårt föder han liv.
Utspädd svavelsyra kallas ett ferment emedan han
bringar vissa ämnen att jäsa.
Att jäsa är ju tämligen analogt med att ruttna,
det är upplösas, men ur förruttnelsen kommer liv,
vadan skillnaden mellan liv och död icke synes vara
så stor.
Allt levande kommer ur ett ägg eller ett frö,
en cell säger man, meft varifrån första ägget kom,
sedan jorden enligt Kant-Laplace grundligt
pasteuri-serats, det säger man icke. Och alldenstund ingen vet
det är striden därom lönlös.
Men varifrån kom fröet till mögelsvampen när
svavelsyran rörde vid äggvitan? Det fanns förut, i
luften, överallt, svarar man.
Då frågar jag, och tusende med mig: om
mögelsporen fanns där, varför syns han icke under
mikroskopet då han icke är så synnerligen stor? Och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
