Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödskallefjäriln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JARDIN DES PLANTÉS 243
han sina rosenröda band på abdomen och blev ful
som en sovare.
Under kärleksruset och giftyrseln tog han icke
alltid rätt på sin giftplanta oaktat dess blomma doftar
först efter klockan sju på aftonen men bladen stinka
hela dagen, och i mörkret leddes han till
kadaverplatser, kyrkogårdar kanske, där endast vitnade
dödskallar upplyste hans väg, och där lade han sina ägg.
Larverna åto omväxlande as och solanin, och när de
skulle förpuppa sig, flydde de ljuset och grävde sig
en grav, ty de hade ju ingen aning om uppståndelsen.
Som ingen vet hur det egentligen gick till när
Acherontia atropos åsattes giftetiketten så är
rummet öppet för alla gissningar, även min.
Sedan ovanstående skrevs har jag läst i
Bernar-din de St. Pierre att dödskallefjäriln kallas på
franska H a i e på grund av att han låter höra detta läte.
Vilket läte? Ai! Smärtans rop hos alla
folkslag:
Det skrik varmed trögdjuret klagar över
tillvarons möda. Det saknadens uttryck Apollo gav
efter sin vän Hyacinthus’ död och som tecknades i
blomman som bär namnet.
Men det finns en annan blomma som bär
klagoljudet tecknat i botten av honingfshuset och som vi
alla läst som barn då vi knappt kunde läsa. Det är
den cyanblå riddarsporren, vilken Ovidius som var
en konsekvent transformist uppger ha sprungit i
jorden där Ajax’ blod flutit.
Blod och cyan! Slagfält, kyrkogårdar,
kadavergift och dödskallar! Ai!
Men Bernardin de St. Pierre tillägger helt veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
