- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
566

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ledde denna icke åt solstrecket utan girade åt ena
eller andra sidan, så att vandraren trodde sig ha
råkat in i ett kringsurrande hjul, som slutligen alltid
avlämnade honom mitt på en tuva på alla sidor
belägrad av kärrmark.

Trött, svettig, nervös satte han sig slutligen på
en stubbe och observerade solen. Men denna hade
tagit höjden och följaktligen flyttat sig. Han såg på
kompassen, den visade norr och söder, och på dess
skiva stod inte, var hemmet låg. Hemifrån hade den
pekat ut träsket i nordost, men för att nu gå tillbaka
i sydväst måste han befinna sig vid träsket. I
detsamma märker han en jordgeting, som synes vilja
ha honom att stiga upp från sittplatsen, med en
irriterande sång antydande, att han satt i vägen. Men
jägaren fruktade icke flygfän av så liten kaliber utan
schasade åt kräket med handen, vilken genast gav
med ett konvulsiviskt ryck till känna, att den kommit
för nära den flygande synålen. För att lindra smärtan
böjde den sårade sig ned för att rycka upp våt
mossa till förband. Han tog upp en nypa, så stor
som två fingers bredd, och blottade myllan, men i
hålet ringlade ett svart bandat något, som i slutet
visade sig vara en huggorm. Detta var en mycket
banal händelse, att man sätter sig på en getingbila,
ty man kan ju missta sig, men att huggormen skulle
ligga just där under den kvadrattummen, då ön bestod
av ett par tusen tunnland mossmark passande för
huggormar, detta förfelade icke att lämna ett
obehagligt intryck efter sig. Jägaren beslöt nu efter
Skogslöparens och Läderstrumpans föredöme att stiga
upp i ett träd för att speja. Trädet var där till hands,
men de viktigaste grenarna fattades, och där själva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free