Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silverträsket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp liket samt anständigt lägga det på logen, tills
lägenhet erbjöd sig att få in det till staden.
Färden anträddes mot träsket, men obenägenheten
att se liket var större än nyfikenheten, så att
konservatorn anlände till platsen själv tredje, de två
andra voro fiskare.
Där låg vid en udde på grunt vatten en
välklädd man i en ställning, som om han vänt ryggen
åt jorden och med halvöppna ögon betraktade himlavalvet.
Lugn lyste ur anletsdragen, som antagit denna
förnäma blekhet, varmed lidandet och döden adla
även det grovskurna ansiktet.
Men under betraktandet av den döde började
minnen stiga, och när konservatorn frågade om
namnet, förenades bilden och benämningen till ett. Det
var hans ungdomsbekante, skolkamraten, vilken ägde
samma namn som han själv på en bokstav när.
Vilken bisarr slump, att de skulle återses just
här ute i ödemarken och under sådana omständigheter!
Han blev nästan stött på slumpen, ty nu skulle
pratet gå, hans eget namn kanske nämnas i
sammanhang med självspillingens; hustrun skulle komma
hit, jämmer och kommentarier höras, och för övrigt
var sommarfriden störd. Och sist: Vad rörde honom
hela denna historia? Det var ingen vän, som lagt
sig att dö här, endast en indifferent person, som
suttit i samma skolklass som han en gång, och många
hade väl det.
Emellertid fördes liket upp i en loge, sveptes i
ett vitt lakan på en bädd av granris. Sedan fasan för
döden givit sig, samlades byfolket, och nu hördes
liktalen:
– Han var stygg mot sin hustru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
