- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
603

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förvirrade sinnesintryck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VARIA 603

tyerna, vilkas närvaro i denna öken uppmuntrar mig,
och jag uppnår ingången till museet.

Framför porten står en flock människor och
väntar på att helgedomen skall upplåtas, och jag
ställer mig i kön. Knappt är jag inskriven i denna
trupp, där slumpen förvandlar mig till en siffra,
förrän mitt jag reser sig, hotat att utplånas av
mängden, av beröringen med de andra. De, som stå
bakom, avsky mig, och jag känner, hur de hata mig,
medan jag själv förbannar dem som fått plats
framför mig och snudda vid mig med sina kläder, som
stinka av den gynnade medtävlaren.

Jag bryter ledet och tar till flykten åt parkhållet.

Ett oändligt ljushav omsveper mig, liksom ett
ämne tätare än luften, vilket ger mig en förnimmelse
som om jag flöge, när jag lätt berör marken med
fötterna. Jag erfar en känsla av glädje vid tanken
på att jag icke har besett slottets inre, vilket
följaktligen förblivit halvt okänt för mig, likasom mystiskt
och förtrollat. Doften av millioner blommor i
träd-gårdarne berusar mig, och blåsten från fälten gör
mig nykter, ömsevis, så att jag liksom svävar mellan
två slags vin, ett outsägligt behag. Jag skrider fram
på terrassen, lycksalig som en gud, och då märker jag,
marken gungar under fötterna på mig, men mycket
lindrigt, som när man går över en hängbro. Jag vet,
att orangeriernas välvda tak äro belägna under mig,
och jag drar den lugnande slutsatsen, att valvbågarne,
i det att de utöva ett mottryck utåt, böra erbjuda ett
överskott av styrka, mot vilken mina fotsulor reagera,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0537.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free