Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ljusverkan vid fotografering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
648 PROSABITAR FRÄN 1890-TALET
valör, blev för mig utgångspunkten för nya försök till
färgfotografi.
Jag hade spekulerat rätt, när jag tog bort
glaslinsen och lät ljuset verka direkt utan att passera
ett medium.
Jag spekulerade vidare och sade mig så: kemisk
verkan brukar höjas genom att man låter kropparna
träffas in statu nascenti, eller i det ögonblick de
utträda ur en annan förening.
Därför exponerade jag en silverplåt och
utvecklade klorångor samtidigt i kameran. Dåliga
anordningar, ogynnsamma förhållanden tvungo mig
avbryta försöken strax i början, då jag likväl haft ett
par färger framme, ehuru ofullkomliga.
(Vill någon begagna dessa mina spekulationer,
så är det fritt.)
Nu i dessa X-strålarnas dagar har man
uppehållit sig vid det stora undret, att varken kamera eller
lins brukas. Det är mig ett gunstigt tillfälle få
omtala verkliga förhållandet med mina fotografier utan
kamera och lins, tagna av himlakroppar vårvintern
1894, och vilka på sin tid väckte en viss munterhet
och voro nära att bringa mig olycka, eller gjorde det.
Det låg en spegel på mitt bord och speglade
månens bild. Jag tänkte: huru uppfångar och
reflekterar spegeln månen, om mitt ögas lins och kamera
icke äro där och vanställa. Enligt optiken måste
ju varje punkt på spegelns plana yta återkasta månens
ljus efter de och de lagarna. Vore spegeln sfärisk
konkav, skulle däremot månstrålarna samlas i en
punkt och ge en liten rund bild, som liknade det vi
kalla månen och se med vårt öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
