Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
660 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
Som jag alltid är ensam här vid denna tidiga
timme, har jag vant mig att betrakta den öppna
fristaden som min lustträdgård, så att jag i varje
tillfällig besökare skådar en, som kommer och stör
oss, mig och de döda!
Under hela detta år har jag aldrig haft med mig
hit någon vän eller väninna, som skulle ha kunnat
lämna minnen kvar här., i stånd till att blanda sig
in i mina personliga intryck. I det jag hälsar mina
favoriter, Orfila, Thierry och Dumont d’Urville, går
jag in i Lenoirs allé, som i likhet med Kaffets allé
är efter hela sin längd kantad med cypresser. Det
inger en ytterlig . maktkänsla att skrida fram mellan
dessa rader av träd, raka som grenadjärer med gröna
björnskinnsmössor och skyldrande gevär. När det
blåser en smula, böja de topparna, och båda leden
buga sig, medan jag tågar fram, stolt som en
fältmarskalk, ända till slutet av allén. Där läser jag
och läser om igen på en gravsten mittför: »Boulay
var verkligen en ärans man» (Napoleon).
Jag vet ej vem Boulay var och vill ej veta det,
men att Napoleon så där talar till mig varje morgon
från hinsidan graven, det fröjdar mig i själen, och
jag tycker mig tillhöra hans förtrogna.
Mellan cypresserna framskymta dessa tusentals
gravar, övertäckta av blommor, som skjuta upp invid
de hårda stenytorna och få sin näring av de jordade
liken samt vattnas av mer eller mindre uppriktiga
tårar. I denna ofantliga trädgård stå överallt små
kapell, utpyntade som dockhus, och däremellan kors,
vilka med armarna lyfta mot himmelen bedyra och
ropa med högan röst: O Crux, ave spes unica!
Det är den allmänna bekännelsen, tyckes det, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
