Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VARIA 663
porten, genom vilken så många inträda för att aldrig
vända tillbaka igen.
»Hon väntar en försumlig älskare till ett möte,
för vilket de valt en väl dyster plats,» sade jag till
mig själv och lämnade kyrkogården.
Nästa morgon var hon åter igen där och såg
bortåt stora gången. Det var hjärtslitande. Hon gick
fram och tillbaka, stannade, lyssnade, spejade. Varje
morgon syntes hon där, alltjämt blekare; smärtan har
förfinat hennes vardagliga ansiktsdrag. Hon väntar
på den eländige!
Jag gjorde en resa på fem veckor till ett
avlägset land. Då jag återkommit och hade glömt
hela saken, fick jag vid inträdet på min kyrkogård
syn på den övergivna kvinnan mitt på stora allén.
Hennes avmagrade kropps ytterlinjer avtecknade sig
mot ett kors bakom henne, som om hon hade blivit
korsfäst, och så den där inskriften ovanför: O Crux,
ave spes unica!
Jag går närmare och lägger märke till den
ödeläggelse, som inom så kort tid övergått hennes
ansikte. Det är som att se ett lik i krematoriet
under sitt asbesthölje. Allt finns ännu kvar,
härmande människoformen, men förbränt till aska, livlöst.
Hon är sublim, och sannerligen, lidandet är då
åtminstone inte någonting banalt. Sol och regn ha
blekt ur färgerna på hennes kappa, blommorna i
hatten ha gulnat som lindarna; till och med hennes
hår har blekts... Hon väntar här, ständigt och
jämt, dag efter dag. En sinnesrubbad?
Ja, en som angripits av den stora
kärleksgalenskapen! Hon kommer att dö under väntan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
