- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
669

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VARIA 669

gravskriften: »Den mig följer, han skall icke vandra
i mörkret.» Den svarta fågeln flyger sin väg, han
fördjupar sig bland massan av gravar, och jag följer
honom utan baktankar. Han slår sig ned på taket
till ett litet kapell med följande inskrift över dörren:
»Eder bedrövelse skall varda vänd i glädje.»

Min vägvisare lyfter vingarna och för mig längre
in i gravvårdslabyrinten, i det han framvisslar
ovanliga läten, som jag gärna skulle vilja förstå.

Till slut, när min lots försvinner vid foten av
en fläderbuske, befinner jag mig mittför en mausolé,
som jag aldrig förut lagt märke till. En konstnärs
dröm, en skalds vision eller snarare ett halvförgätet
minne, uppfriskat av sorgens tårar. Det är ett sex
års barn, framställt i hög relief på förgylld botten,
vilket bäres av en ängel ovan molnen mot himmeln.

Man finner icke den ringaste reflex av den
brottsliga människans typ i detta barnaansikte, milt
och fridfullt ända till fullkomlighet, med stora ögon,
skapade snarare för att stråla skönhet och godhet
än för att betrakta denna orena värld; en liten näsa,
lindrigt plattad i spetsen genom vanan att pressa den
mot modrens bröst; ditsatt som en täck prydnad, med
näsborrar i snäcklinjer, ovanom en hjärtformig mun,
icke för att vädra rov eller för att uppfånga vällukter
eller stanker, ännu intet verkligt organ: skönhet för
skönhetens egen skull.

Vi ha här barnet, som ännu inte har ömsat
tänder, dessa pärlor utan annan synlig nytta än att
lysa upp ett leende.

Komma och säga, att denna varelse härstammar
från en apa! Medgivom å andra sidan, att den simple
åldringen, hårbevuxen, fårad, med tänder som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free