Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet. Stockholm i fågelperspektiv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av »diskonten» spetsade alla extra ordinarierna
öronen), kastade en blick på landets ekonomiska
utveckling under de sista tjugo åren, varvid han
fördjupade sig så i detaljerna, att klockan slog tu i
Riddarholmen, innan han hunnit till ämnet. Vid det
fatala klockslaget störtade alla tjänstemännen upp
från sina platser som om elden varit lös. Då jag
frågade en ung kamrat vad detta skulle betyda,
svarade den gamle notarien, som hört min fråga: »En
ämbetsmans första plikt, herre, är att vara punktlig,
herre!» Två minuter över tu fanns inte ett liv i de
många rummen! ’I morgon få vi en het dag’, viskade
en kamrat till mig i trappan. ’Vad i Herrans namn
blir det då?’ frågade jag orolig. ’Blyertspennorna!’
svarade han. Och det blev heta dagar!
Lackstängerna, kuverten, pappersknivarna, läskpapperet,
segelgarnet. Men det gick an, ty alla hade
sysselsättning. Det kom dock en dag då denna skulle tryta.
Då tog jag mod till mig och bad att få något att göra.
De gåvo mig sju ris papper att skriva rent hemma, för
att jag skulle skaffa mig »meriter». Detta arbete
utförde jag på en mycket kort tid, men i stället för
att vinna erkännande och uppmuntran blev jag
behandlad med misstroende, ty man tyckte inte om
flitigt folk. Sedan fick jag aldrig något arbete mer.
Jag vill bespara dig en plågsam beskrivning på ett
år fullt av förödmjukelser, av stygn utan tal, av
bitterhet utan gräns. Allt vad jag ansåg löjligt och
smått behandlades med högtidligt allvar, och allt vad
jag vördade som stort och berömvärt häcklades. Folket
kallades för pack och ansågs endast vara till för
garnisonen att ha att skjuta på vid förefallande behov.
Man smädade öppet det nya statsskicket och kallade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
