Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Är det min lilla drängluns, som kommer? Stig
på, stig på!
Lilla dränglunsen, det var smeknamnet, och
herrskapet hade de mest originella sådana, var icke böjd
att komma, utan han stannade i dörren och skrek.
– Varför är inte frukosten dukad? Va!
– Fråga pigorna, jag har inte åtagit mig att duka.
Och var så god och tag av hatten, när man kommer
in, min herre!
– Var har du gjort av min mössa då?
– Den har jag bränt upp! Den var så flottig,
så jag tyckte du borde skämmas.
– Har du bränt upp! Nå det ska vi tala om
sen! Varför ligger du och vräker ännu långt fram
på förmiddan, i stället för att se efter pigorna.
– Därför att det roar mig!
– Tror du att jag gift mig med en hustru, som
inte vill se om sitt hus? Va!
– Ja, det har du! Och varför tror du att jag
gift mig med dig? Det har jag sagt dig tusen gånger
– därför att jag skulle slippa arbeta, och det har du
lovat mig! Har du inte lovat mig det? Kan du svara
på heder, att du inte lovat mig det! Ser du nu en
sådan karl du är. Precis lik alla andra!
– Ja, det var då det!
– Då! När var det? Äro inte löften alltid
bindande? Ska det vara någon viss årstid kanske, då
de ska ges?
Mannen kände för väl den oryggliga logiken, och
hustruns goda humör gjorde samma verkan som tårar
i dylika fall – han gav sig.
– Jag tänker ha främmande i kväll, förklarade
han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
