Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det är ju riktiga schaskar, som knappt ha kläderna på
kroppen.
– Hör du, min lilla gumma, jag lägger mig inte
i dina affärer; låt du mig sköta mina.
– Efter som du har främmande där nere, så vet
jag inte vad som hindrar mig att ha främmande här
uppe.
– Nej, ingenting alls!
– Nå, kom då hit, lilla dränglunsen, och ge
mig lite pengar!
Lunsen, som i alla avseenden var belåten med
resultatet, efterkom befallningen med nöje.
– Hur mycket skall du ha? Jag har mycket
ont om pengar i dag.
– Å, jag är nöjd med femtio.
– Är du galen?
– Galen, var så god och ge mig vad jag begär;
jag behöver inte svälta, när han går på källare och
smörjer sig.
Freden var bilagd och parterna skildes med
ömsesidig belåtenhet. Han slapp äta en dålig frukost
hemma, han måste äta ute, han slapp sitta och äta en
tarvlig supé där uppe och vara generad för
fruntimmer, ty han hade varit ungkarl för länge, och han
behövde icke ha ont samvete, ty det kunde han ha i
detta enda fall, över att hustrun satt ensam, då hon ju
skulle ha främmande själv och ville nära på bli av med
honom – och det var värt femtio riksdaler!
När mannen hade gått, ringde frun på husan, för
vars skull hon i dag underkastat sig att ligga så
länge, emedan denna hade förklarat att man här i
huset brukat stiga upp kl. 7. Därpå befallde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
