- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
57

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet. Herrar och hundar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty det gjorde de andra; han skulle endast vara
närvarande för att vid behov åkallas som vittne.

Falk höjde första glaset och drack – för vem,
det fick ingen veta, men magistern trodde, att det
var för dagens hjälte och drog därför fram med
verserna med detsamma samt började läsa till »Fritz
Levin, då han blev ordinarie».

Falk överfölls härvid av en svår hosta, vilken
inverkade störande på uppläsningen och tillintetgjorde
verkan av de mest kvicka pointerna; men Nyström,
som var en klok man, hade förutsett detta och därför
hade han instuckit den lika vackert tänkta som sagda
sanningen att »vart fan skulle Fritz Levin ha farit, om
icke Carl Nicolaus Falk hade varit». Denna fina
antydan på de många ficklånen, som Falk beviljat sin
ordinarie vän, gjorde att hostan gav sig och att man
bättre kunde uppfatta slutstrofen, som helt
ogrannlaga dedicerades till Levin, vilket missgrepp åter
igen hotade att störa harmonien. Falk hällde i sig
sitt glas, liksom om han tömt en kalk bräddad av
otacksamheten.

– Du var inte så rolig i dag som du brukar,
Nyström! sade han.

– Nej, han var mycket roligare på din
trettioåttonde födelsedag, hjälpte Levin på, som visste vart
det skulle bära hän.

Falk genomletade med en blick hans själs
hemligaste vrår för att se efter om där dolde sig något svek
– och som han var för stolt att se något, såg han
intet. Han fullföljde alltså:

– Ja, det tror jag det! det var det roligaste jag
hört; det var så kvickt så att man skulle kunna låta
trycka det; du borde låta trycka dina saker. Hör du,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free