Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Röda rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Naturligtvis, ja! Vi ska se till vad vi kan
göra åt saken, i övermorgon, då vi få pengar.
Och så målades det igen, tyst och stilla, tills
klockan blev fyra, och tills hon blev fem. Då och
då kastade man oroliga blickar utåt vägen. Sellén
avbröt först den ängsliga tystnaden.
– Olle dröjer! Det har bestämt hänt honom
något! sade han.
– Ja, det hänger inte rätt ihop, men varför ska
du också jämt skicka den där stackaren! Du kan just
gå dina ärenden själv.
– Å, han har inte annat att göra, och han går
så gärna!
– Det vet du inte, och för övrigt skall jag säga
dig, att man inte vet var Olle slutar. Han har stora
funderingar och kan vilken dag som helst vara på
benen igen, och då kan det vara gott att få räknas
bland hans vänner!
– Nej, vad säger du! Vad är det för storverk
han skall göra? Jag tror nog, att Olle kommer att bli
en stor man, fast det icke blir som bildhuggare! Men
det var mig en baddare att dröja! Tror du han kunnat
gå och köpa upp pengarna?
– Ja, ja! Han har inte fått ett Guslån på länge,
och frestelsen kanske blev honom för stark, svarade
Lundell och tog in två hål i svångremmen, under
det han funderade på huru han skulle ha gjort i
Olles ställe.
– Nå, man är inte mer än människa, och
människan är sig själv närmast, ifyllde Sellén, som hade
alldeles klart för sig huru han skulle ha gjort! Det
här törs jag emellertid inte vänta på; jag måste ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
