Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet. Röda rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är orätt att icke arbeta! Ni kommer att
ångra det! Tro mig!
En hektisk rodnad hade uppstigit på Falks kinder
och han talade feberaktigt. Sellén satt lugn och
rökte och hörde mera på musiken än på talet, som dels
icke intresserade honom, dels icke var begripligt för
honom. I soffhörnet där han satt kunde han genom
de båda dörröppningarna, som ledde utåt södra
läktaren och lämnade utsikt öppen åt salongen, se över
till den norra läktaren. Genom det väldiga rökmoln,
som alltid stod över svalget mellan de båda läktarna,
kunde han dock urskilja ansiktena på dem som
befunno sig på andra sidan. Plötsligt fästes hans
uppmärksamhet på något långt bort i fjärran. Han
ryckte Falk i armen.
– Nej, se, en sådan luver! Se, där bakom
vänstra gardin!
– Lundell!
– Jo, just han! Han går och söker en
Magdalena! Se, nu talar han till henne! Det var en rar
unge!
Falk rodnade så att Sellén observerade det.
– Söker han sina modeller här? frågade han
förvånad.
– Ja, var skulle han annars få dem! Han kan
inte gå och ta dem i mörkret!
Strax därefter inträdde Lundell och hälsades av
Sellén med en beskyddande nick, vars betydelse han
trodde sig kunna läsa, varför han också bugade sig
artigare än vanligt för Falk, och på ett förolämpande
sätt uttryckte sin förvåning över Ygbergs närvaro.
Ygberg, som noga observerade detta, fattade
tillfället i flykten och frågade vad Lundell behagade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
