Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Tidningsaktiebolaget Gråkappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem som ville upp, dyrka framgången och smäda
olyckan, ehuru detta i programmets fria
översättning hette: »endast erkänna och skänka sitt bifall åt
det beprövade och erkänt goda, motarbeta alla
nyhetsmakerier, strängt, men rättrådigt förfölja all den
enskildes strävan att genom orättfärdighet vinna den
framgång som endast det redliga arbetet bör skänka».
Det hemlighetsfulla i denna sista punkt, vilken låg
redaktionen mest om hjärtat, hade dock sin
förklaringsgrund, som icke var att söka alltför långt bort.
Redaktionen bestod nämligen av personer, som alla på
ett eller annat sätt fått sina förhoppningar krossade,
de flesta dock genom eget förvållande, huvudsakligast
genom lättja och dryckenskap; några voro s. k.
akademisnillen, vilka en gång haft ett stort namn att
bära på såsom sångare, talare, poeter eller
kvickhuvuden och som sedermera blivit förvisade till en
rättvis glömska, som de kallade orättvis. Nu hade
de under en följd av år måst med grämelse befrämja
och berömma alla nybörjares företag och för övrigt
allt nytt; underligt var således icke, om de nu fattade
ett gynnsamt tillfälle att under de hederligaste
förevändningar gå åt allt som var nytt, gott och dåligt om
vartannat och utan åtskillnad. Redaktören i
synnerhet var en riktig bjässe i att vädra upp humbug och
orättfärdighet. Om en riksdagsman motsatte sig
förslag, som gingo ut på att för enskilda
korporationsintressen ruinera landet, så kallades denna genast en
humbug, som ville göra sig originell, som törstade
efter en statsrådsfrack, han sade icke portfölj, ty
han fäste sig mest vid kläderna. Men politiken var
icke hans styrka, eller uppriktigare hans svaghet, ty
det var litteraturen. Han hade en gång hållit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
