Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet. Lyckliga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELVTE KAPITLET.
Lyckliga människor.
Klockan är sju på en afton. Orkstern hos Berns
spelar upp Bröllopsmarschen ur
Midsommarnattsdrömmen, och vid dess feststämmande tenor håller
Olle Montanus sitt intåg i Röda Rummet, dit ännu
ingen av medlemmarna anlänt. Han är ståtlig, Olle,
i dag. Han har hög hatt, som han inte haft sedan
han gick fram. Han har nya kläder, hela stövlar,
är badad, nyrakad och bränd i håret, som om han
ginge till sitt bröllop; en tung mässingskedja hänger
utanför västen och en tydlig upphöjning synes utanpå
vänstra västfickan. Ett soligt leende vilar på hans
ansikte och han ser så god ut, som om han ville
hjälpa hela världen med en liten penningförsträckning.
Han avlägger sin eljest så försiktigt tillknäppta
ytterrock och sätter sig mitt i fondsoffan, slår upp slagen
på underrocken och petar fram det vita skjortbröstet
så att det med en knäpp står som ett valv, och när
han rör sig, sprakar det i fodret på de nya byxorna
och västen. Detta synes göra honom ett stort nöje,
lika stort som när han låter stöveln knarra mot
soffoten. Han tar upp sin klocka, sin gamla kära rova,
som suttit i tornet på Riddarholmen ett år och en
respitmånad, och de båda vännerna synas glädja sig
åt friheten båda två. Vad har då hänt denna
stackars människa, som synes så outsägligt lycklig? Vi
veta att han icke vunnit på lotten, icke tagit arv,
icke fått ärofullt erkännande, icke vunnit den ljuva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
