Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elvte kapitlet. Lyckliga människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en gest, som skall vara mycket omärklig,
stoppar han en hoprullad papperslapp i Ygbergs
rockficka, och denne förstår, ty han svarar med en
tacksam blick.
Han höjer sitt glas för Sellén och anser att man
kan säga, vilket han redan sagt å ena sidan, att Sellén
lyckats. Å andra sidan åter igen taget, kunde man
åter igen mena att så icke var fallet. Sellén vore
icke utvecklad, han behövde många år ännu, ty
konsten är lång, det visste Ygberg själv, som vore
avgjort misslyckad och därför icke kunde misstänkas
för att hysa någon avund mot den som redan var
så erkänd som Sellén.
Den framlysande avunden i Ygbergs anförande
framblåste ett strömoln över den soliga himmelen,
men det var blott för ett ögonblick, ty alla visste att
avunden hade ett långt, förlorat livs bitterhet till
ursäkt.
Det var med desto gladare känslor han
beskyddande framräckte en nytryckt liten skrift till Falk,
som med häpnad såg den svarta bilden av Ulrika
Eleonora avteckna sig på omslaget. Ygberg
upplyste, att han effektuerat beställningen på dagen.
Smith hade med största lugn emottagit Falks refus
och reklamation och stod nu i begrepp att trycka
Falks dikter.
Gaslågorna miste sitt sken för Falks ögon, och
han föll i djupa tankar, emedan hans hjärta var för
fullt att kunna bryta ut. Hans dikter skulle tryckas,
och Smith skulle bestå det dyrbara arbetet. Det
måste alltså vara något med dem! Det var nog
för honom att fundera på den kvällen.
Hastigt flydde kvällens timmar för de lycklige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
