Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet. Absint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå, det är sålunda en helt enkel banalitet. Det
är med ett ord – hur kallas det, Gustav?
– Det är gammalt! svarades från klockfodralet,
där man tycktes ha väntat på replik.
– Nå, det är gammalt! Men hade författaren
kommit med något antagligt projekt för ett kommande
livs utseende, då hade det varit nytt!
– Är allt nytt så utmärkt? frågade Rehnhjelm,
mycket modfälld över de nya saker, han fått höra.
– Det nya har åtminstone en förtjänst – och
det är just att det är nytt! Försök att tänka era
tankar själv, och ni skall alltid finna er ny. Vill
ni tro att jag visste vad ni skulle tala med mig om
innan ni trädde inom dörren, och att jag vet vad
ni härnäst skall fråga mig, då vi komma i närheten
av Shakespeare.
– Ni är en underlig människa; jag måste
erkänna att ni har rätt i vad ni säger, oaktat jag
ej gillar det.
– Nå, vad tycker ni om Antonii liktal vid Cæsars
bår? Är det inte märkvärdigt?
– Det var just vad jag ämnade fråga er! Det
är alldeles som om ni skulle kunna läsa mina tankar!
– Nå, det sade jag ju er nyss. Och är det så
konstigt, då alla människor tänka, eller rättare säga
detsamma. Nå, vad finner ni för djupt i det?
– Det kan jag inte säga med ord...
– Nå, men tycker ni inte att det är en ganska
vanlig form för ett ironiskt yttrande? Man säger
tvärt emot vad man menar, och vässer man på
uddarna, så skall ingen underlåta att sticka sig på
dem. Nå, men har ni läst något skönare än Julias
och Romeos dialog efter bröllopsnatten?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
