- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
216

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. I Vita bergen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Han har ju gått in till teatern, har jag hört!

– Ja, och där tycks han inte ha glada dagar.

Ygberg tog upp ett brev ur sin bröstficka,
stoppade en sockerbit i munnen och läste.

»Om det finnes ett helvete i livet efter detta,
vilket är ganska tvivelaktigt...»

– Han har blivit fritänkare, pojken!

»Så kan det icke bliva värre än det jag har
nu. Jag har varit engagerad två månader och jag
tycker att det har varit två år! En djävul, för detta
vagnmakaregesäll, numera teaterdirektör, har tagit
mitt öde i sina händer och han far fram med det så,
att jag tänkt rymma tre gånger om dagen; men
försiktigtvis äro kontraktets straffbestämmelser så
svåra, att jag skulle förstöra mina föräldrars namn,
vilket i händelse av rättegång skulle komma i dagen,
att jag föredrager att stanna. Tänk dig, jag har
uppträtt varenda kväll som statist och ännu icke fått
säga ett ord. Tjugu kvällar å rad har jag fått stryka
umbra i ansiktet och gå fram i en zigenarkostym,
av vilken icke ett plagg passar mig: trikoterna äro
för långa, skorna för stora, jackan för kort. En
underdjävul, som kallas kulissufflör, ser noga efter,
att jag icke får byta ut dessa plagg mot dem som
passa, och var gång jag försöker krypa bakom
folkhopen, som består av fabrikörens-direktörens
snusmalare, så öppna de leden och knuffa fram mig till
avantscenen, och tittar jag då åt kulissen, så får
jag se underdjävulen stå och skratta, och tittar jag
åt salongen, ser jag deri onde själv sitta i oxögat
och skratta. Han tyckes ha engagerat mig för sitt
eget nöjes skull, och icke för att jag skulle göra
teatern något gagn. En gång vågade jag fästa hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free