Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet. I Vita bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtal, spratt till, då han genom det öppna fönstret
fick höra ett åkdon stanna på gatan, och tvenne
fruntimmersröster, som han trodde sig känna igen,
öppna följande samtal:
– Det här huset ser bra ut.
– Ser det bra ut? frågade det äldre fruntimret.
Jag tycker det ser förskräckligt ut.
– Jag menar att det ser bra ut för vårt
ändamål. Vet kusken om det bor några fattiga här i
huset?
– Inte vet jag det, men det tror jag man kan
svära på!
– Det är synd att svära, så det behövs inte!
Var så god och vänta på oss nu medan vi gå upp
och tjänstgöra.
– Hör du, Eugenie, ska vi inte stanna och tala
vid barnen först här nere, sade revisorskan Homan
till fru Falk.
– Jo, det ska vi göra! Kom hit, min lilla gosse;
vad heter du?
– Albert! svarade en liten urblekt sexåring.
– Känner du Jesus, min lilla gosse?
– Naaj! svarade den lille skrattande och stack
fingret i mun.
– Det är ju förfärligt, sade fru Falk och tog
upp sin annotationsbok. Jag skriver så här: »Katrina
församling, Vita Bergen. Djupt andligt mörker hos
minderåriga.» – Kan man säga mörker? – Nå, vill
du inte lära känna honom? frågade frun vidare.
– Naaj!
– Vill du ha en slant då, min gosse?
– Jaa!
– Jag tackar, ska man säga! – »I högsta grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
