Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet. Nihilism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på korset i fonden; till vänster den obotfärdiga
rövaren (jag; den skurken hade gjort mig ändå fulare
än jag är); till höger den botfärdige rövaren
(Lundell själv med sina skenheliga ögon seende på
Rehnhjelm); vid korsets fot: Maria Magdalena (Marie,
du vet, djupt urringad); en romersk centurion
(Falander) till häst (nämndeman Olssons
skvadronbeskällare).
Jag kan icke beskriva vilket hiskeligt intryck det
gjorde på mig, då efter predikan täckelserna föllo och
alla dessa bekanta ansikten från den upphöjda platsen
vid altaret stirrade ut över församlingen, som med
andakt lyssnade till prästens stora ord om konstens
höga betydelse, i synnerhet då den går i tjänst hos
religionen. För mig föll i den stunden ett täckelse,
som avslöjade mycket, mycket, och vad jag sedan
tänkt om tro och otro skall du en gång få höra;
vad jag menar om konsten och dess höga uppgift
skall jag framlägga i en föreläsning, den jag ämnar
hålla på någon offentlig lokal, så snart jag kommer
till sta’n.
Att Lundeils religiösa känsla varit högt uppdriven
under dessa »dyra» dagar, kan du föreställa dig. Han
är lycklig, jämförelsevis, i sitt kolossala självbedrägeri,
och han vet icke att han är en skälm.
Nu tror jag att jag sagt det mesta och skall
vidare förklara mig muntligen då vi råkas.
Till dess farväl och må så gott.
Sanne vännen
Olle Montanus.
P. S. Jag glömde ju att tala om upplösningen
på den antikvariska forskningshistorien. Den slutade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
