Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet. Om Sverge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hertigens av Dalsland timade konfirmation, såsom ett
erkännande av svenska arbetarens tacksamhetsskuld
till konungahuset och nu särskilt som ett uttryck av
ogillande över de arbetaroroligheter, som under namn
av Kommunen förhärja Frankrikes huvudstad, förena
sig i insamlandet av medel till en hedersgåva, vars
värde dock icke bör överstiga tre tusen riksdaler.»
– Herr ordförande!
– Doktor Haberfeld!
– Nej, det var jag, Eriksson, som begärde
ordet!
– Jaså! Nå! Eriksson har ordet!
– Jag skulle upplysa, att det icke är arbetaren
som gjort Kommunen i Paris, utan att det är
ämbetsmän, advokater – officerare, just såna där
livbeväringar – och tidningsskrivare, som gjort den!
Om jag hade ordet i min makt, så skulle jag be dessa
herrar uttrycka sina känslor i ett konfirmationsalbum!
– Anser förbundet frågan med ja besvarad?
– Ja! Ja!
Och därpå börjades ett skrivande av skrivaren
och ett kollationerande och ett pratande som vid
själva riksdagen.
– Går det alltid till så här? frågade Falk.
– Tycker herrn att det är muntert? svarade
Eriksson. Det är så att man kan riva håret av sig.
Jag vill kalla detta korruption och förräderi. Bara
egennytta och uselhet; inte en man med hjärta, som
kan föra saken framåt; därför kommer det också att
bli som det blir!
– Vad skall det bli då?
– Vi få väl se! – sade snickaren och fattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
