Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet. Sista brickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Pst! viskade den långa; är du ensam?
Falk syntes både angenämt och oangenämt
överraskad av besöket.
– Jag är alldeles ensam till och med; den röde
har rest bort.
– Å! Kom då med och ät en bit mat.
Däremot hade Falk ingenting att invända, utan
stängde byrån och följde de två ner till källaren
Stjärnan på Österlånggatan, där de slogo sig ner i den
mörkaste vrån.
– Nej, se brännvin! sade den tjocka, och hans
brustna öga tindrade mot brännvinsflaskan.
Men Falk, som följt med, mera för att få
deltagande och tröst, fäste icke tillbörlig uppmärksamhet
på de erbjudna saligheterna.
– Jag har icke känt mig så olycklig på länge!
sade han.
– Tag dig en smörgås med sill! sade den långa.
Vi ska ha utav Rydingens kumminost. – Pst! Kypare!
– Blombergs blandning!
– Kan ni ge mig ett gott råd nu, försökte Falk
igen; jag står inte ut med »den röda» längre och jag
måste söka...
– Pst! Kypare! Bergmans spisbröd! – Sup
nu, Falk, och sitt inte och prata smörja!
Falk var kastad ur sadeln och gjorde icke vidare
några försök i den riktningen att finna lindring i sin
andliga nöd, men han försökte en annan icke ovanlig
väg.
– Sa du att vi skulle supa? Så gärna som min
själ lever!
Det flöt som etter i hans ådror, ty han var icke
van vid starka drycker på förmiddagen; men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
